It's like you're screaming, and no one can hear.
You almost feel ashamed,
that someone could be that important.
That without them, you feel like nothing.
No one will ever understand how much it hurts.
You feel hopeless; like nothing can save you,
and when it's over, and it's gone,
You almost wish that you could have all that bad stuff back
So that you could have the good.

Jag ska snart kila iväg till skogen för att origentera med skolan. Kan nog vara det tråkigaste som hänt mig detta året  haha! Ville bara visa vad jag har gjort med mina foton. Det ska föreställa ett hjärta.....

Fredagen började med finmiddag med familjen. Ostpaj, räkor, kräftor, ägg, majonäs, vitök, rostatbröd. 



Sen skedde det en olycka. Coca cola flaskan ramlade på göaset och glaset ramlade ner i vitlökssåsen.



Sen åkte jag till en kompis som fyllde år. (grattis i efterskott igen!!!)



Väl där gjorde jag ett väldigt dåligt första intryck. Dags för olycka nummer två. Cola flaskan ramlade på glaset och glaset ramlade ner i tallreken. Detta resulterade i att cola fanns över hela tjejen också. Smartass Hanna var i farten.



Födelsedagsbarnet blev i alla fall glad i sina presenter och sin kväll och det är väl det som räknas!

Har precis satt mig till rätta i skolbänken och gör egentligen inte det jag ska göra (uppenbarligen hehe). Nu är det måndag morgon - nya tag och nya möjligheter. Jag vet att jag inte bloggat i helgen och vill ni kolla om jag fortfarande lever kan ni ju kolla min Instagram där jag uppdaterar flera gånger om dagen. HannaRugenstein heter jag där. Fantasirikt va?